Äntligen åker sommarjackorna fram

I lördags var det äntligen vårvarmt. Så pass varmt att familjens vinterjackor äntligen kunde stanna hemma och vårjackorna plockas fram. För mig handlar det om två skinnjackor, en svart och en brun. Det är en frihetskänsla att få plocka fram dessa och på så vis markera att det är slut på den kalla vintern. Den har visserligen inte varit lika lång som förra året men för mig är en vinter som är längre än två veckor för lång. Kanske bor jag i fel land men det är inte mycket göra åt. Men ni kan förstå hur skönt det är då när väl solen tittar fram och värmer. Mitt på dagen blev till och med skinnjackan för varm och vi stod i solen i bara T-shirt och solade.

Frun fick gå på loppis för barnkläder medan grabben och jag tog en sväng förbi biblioteket. Det är inte värt att följa med när mängder av mammor (främst mammor) hyperventilerar och stressar för att komma snabbast fram till borden med mängder av second-hand kläder till de små. Av någon anledning verkar detta vara årets happening för många. Kön var ju sjukt lång bara att få komma in. Så var det definitivt inte på biblioteket. Medan frugan stressade runt bland underkläder, tröjor och pyjamasar så satte vi oss på min dubbelvikta skinnjacka i gräset. Det är fortfararande rätt blött i gräset men funkade bra att sitta och fika där bara man hade något att sitta på. Kanske inte det bästa sättet att vårda sin skinnjacka men samtidigt har den varit med nu i fem år. Det gör ju inte så mycket om den skulle ha gjort sitt och jag blir tvungen att köpa en ny. Med tanke på att frun köper nya sommarjackor varje år så borde var femte år inte vara helt orättvist. Dessutom – jag kanske hade gjort det med en helt ny jacka också. Ni som är småbarnsföräldrar vet att en glasstund tillsammans med en treåring är värt en hel del. Men det är klart. En brun eller svart modell blir ju inte så lätt smutsig. Hade jag valt en rosa jacka (som verkar bli årets färg) så är det kanske inte lika genomtänkt att det första man gör lägga den på marken och utsätta den för en treåring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *